Kan nästan tro att det är fredagen den trettonde men så är det ju inte utan det är bara fredagen den sjätte mars.
Jag är förskyld med nästäppa, ont i bihålorna och skallen samt en redig skrällhosta....ingen feber men jag är trött utan dess like. Men jag var iaf fast besluten att ta mig till jobbet men se så blev det inte!
När jag som vanligt började dagen med att ta ut kusarna och se till att dom fått frukost ute i hagen så var det dags för mig att kolla till fåren. Ge mat, vatten och kraft till tackorna och dom fyra bagglammen i stallet. D e mår bara fint och magen på lille Olof har blivit bra igen tack vare Diarsanyl-behandling i ett par dagar.
Sen var det ju fåren som går där ute som skulle ha sin kraft, nytt vatten och den sedvanliga kontrollen av hur dom mår. Till min fasa upptäcker jag nästan med en gång att allt inte står rätt till med ett av lammen, hon beter sig inte som vanligt utan är långsam, loj och hela hennes kroppsspråk skriker på långt håll att här står det inte rätt till. Jag skyndar mig att slänga ut kraften i byttorna så alla dom stora kan ta för sig och så går jag fram till lammen och då ser jag att det lilla tacklammet är blodigt på hela hennes huvud och även lite på kroppen och att det även har levrat sig så det är ju ingen alldeles precis färsk skada...kollar snabbt bagglammet men han verkar helt ok förutom att han har lite utkletat blod på sig förstås och mamma 613 verkar också helt oskadd men även hon har blod på sig i pälsen. Jag bestämmer på stående fot att jag måste ta in lammen och tackan och så får jag försöka se vart och hur skadorna ser ut på lillkickan men det går ju inte i fårhuset utan jag får helt enkelt ta med henne in för att tvätta rent.

På bilden nedan har jag tvättat bort det mesta av blodet på huvudet på henne och håller också på att värma upp henne genom den varma fleecefilten, massera och köra med hårfönen. Min jycke Stina har lagt sig intill henne medans Allan hela tiden ska tvätta och buffa på henne. Hon är så svag, kall och darrig så hon orkar varken stå eller ens ge något ljud ifrån sig. Kan ju säga att varje gång jag tar fram hårfönen så sticker Stina och lägger sig i köket men nu ligger hon kvar bredvid lammungen trots att jag faktiskt körde med fönen precis ovanför. Det är så fantastiskt att djur förstår när något är fel och försöker hjälpa till på det sättet dom kan.