Kära nån vad längesen det var som jag var inne på min blogg. Livet är ju väldigt mycket berg och djupa dalgångar som man ska ta sig igenom och dessutom har vi ju våra årstider också men nu har det vänt och går mot ljusare tider igen. Vi har ju redan fått fler ljusa minuter på eftermiddagarna och ljusare blir det för var dag som går.

Ska ta lite kort om vad som hänt dom sista två månaderna. Vissa vet vad som hänt och andra inte men tänker inte gå igenom allt bara skrapa lite sådär på ytan,,,ja ni vet nog vad jag menar.
Har ju haft två kvinnor som fått hyra in sina kusar i vårt stall och visst har det varit roligt med stallkompisar men det har grusats så många ggr av diverse saker så det sista året har det bara känts jobbigt med allt tjat, gnäll, surigheter o.s.v. Vi har ju hela tiden försökt att få alla att trivas och att alla ska få det dom vill ha utan oss som hyresvärdar men men man kan inte utplåna sig själv i jakten över att göra andra nöjda men aldrig sig själv.
Från början av maj tills i mitten av augusti fick jag/vi knappt vistas i stallet eftersom vi då störde en av kusarna som stod inne pga fånganfall...jag gick ju dit så tyst jag kunde för att mata katterna morgon och kväll men i övrig så vågade jag mig knappt dit eftersom jag visste att hade hästen rört på sig det minsta i boxen så skulle jag få mig en ordentlig känga...det hände flera ggr! Så jag fick vackert stå och pyssla om mina kusar utanför stallet eller i hagen.
Den andra stallkompisen gjorde inget annat än att tjata om hur synd det var om kusen som stod inne och aldrig träffade någon av de andra hästarna och ja, visst var det synd om hästen och det har jag aldrig heller förnekat. Dock menade ägaren att hästen ville vara själv och ifred från andra. Själv skulle jag aldrig i livet velat ha min häst själv inne i ett stall dag ut och dag in utan att den hade en kompis hos sig då hästar är flockdjur.....men jag skulle inte och la mig heller inte i detta och hänsvisade min andra stallkompis till att denne skulle prata med den det berörde och inte mig.

Stallkompis nr.1 skötte sig själv och sin häst men ville helst att alla skulle hålla sig undan när hon var i stallet för att sköta hästen och blev lätt sur och stött om det inte blev som hon hade tänkt sig. Allt gick i raketfart....svisch, svisch av med täcke, snabb borstning, grinig kuse, på med sadel/träns och iväg ut....25 min senare kommer dom hem och kusen är genomsvettig och jag frågar då vart dom ridit....jo, vi tog den gärdesrundan fick jag till svar....Men jösses, då har det gått undan ordentligt svara jag. -Nä, tog det ju lugnt!
Av med sadel/träns och en snabb bortsning av den svettiga pälsen för att sen sätta på täcket och släppa ut kusen i hagen. Mocka och fodra snabbt som tusan och sen iväg från stallet. Kusen blir ju lik sin ägare med all stress så jag har i mitt stilla sinne tänkt många ggr att när kusen fått ett fånganfall att det beror på stress och belastningen av de hårda korta snabba ridturerna för att sen kanske inte ridas någon dag/vecka/månad och sen påt igen. Då hon fick fång i början av maj var hon inte tjock men nyss igångsatt efter lång vila och ett grovfoderbyte bara några dagar innan anfallet och dessutom mkt grönt i hagen och ingen betesbegränsare.

Stallkompis nr.2 var tjatig och gnällig om allt mellan himmel och jord. Ja, det kunde röra hennes jobb eller att jag hade ont i mina muskler och leder. Det är ju så att om någon talar om för en och påpekar hela tiden att man ska vara försiktig så att man inte får mer ont så får man ju ondare....Ju mer jag kan avskärma smärtan med att göra sånt jag tycker om desto bättre står jag ut med den men ibland blir smärtan outhärdlig och man får ligga i sängen/soffan och ta det väldigt långsamt och försiktigt. Visst hon ville vara snäll och hjälpsam men det är mitt ansvar som djurägare att se till att mina djur får den mat och omvårdand de skall ha. Jag ber om hjälp när det så behövs! Hon skötte sin häst som om den fortfarande var ett litet bräckligt föl och det märktes eftersom buffligare häst än denna har jag aldrig träffat....Jättesnäll häst men otroligt bufflig och skulle helst stå på mina fötter....hade en hel del hyss för sig när hon stod inne i stallet med att bl.a stå och lyfta i boxdörren så man nästan trodde att skjutdörren skulle åka av skenan och stängde jag gallret i boxdörren så buffade hon med huvudet underifrån på krubban så den smällde till....ja, en av dom stora järnbrickorna som sitter under skruvskallen än böjd utåt eftersom hon var så hård mot inredningen...detta gjorde kusen för att få uppmärksamhet och inget annat....hon skulle ha uppmärksamheten precis hela tiden.

Min ena kuse D-ponnyn Nickname fick fång i början av oktober och fick ställas på strikt diet för att snabbt gå ner i vikt. Ja, hon var inte smal precis med en ordenligt hård fetnacke och andra fettdepåer så det gälllde att snabbt få ner henne i vikt för att hon skulle ha en möjlighet att tillfriskna med tanke på att hon bedömdes ligga mellan 3-4 på den 5-gradiga skalan. Boxvila, metacam och bantning stod på schemat! Lilla Nicki som hon kallas till vardags ville ju inte vara ensam en sekund så gamla kompisen Nerica fick stå inne på box som sällskap samtidigt som hon också skulle ner lite i vikt....inte alls så mkt som Nicki. Så här hade jag två gamla damer som stod på stall och diet. Stallkompis nr.2 hon tjatade på mig hela tiden att mina kusar fick för lite mat, det är inte bar att dom inte får mat....det var ju bara så att dom fick mat....hö (begränsad tillgång 44ggr/dygn) och halm så mkt dom ville ha och givetvis vatten men det har dom ju i sina vattenkoppar som jag kollade minst 4ggr/dag att dom var rena och fungerade. Mätte bröstomfånget på lilla Nicki och hon började sakta men säkert att tappa i vikt....19cm smalare i bröstomfång har hon blivit och nu så jobbar jag stenhårt med att hålla henne i det hull som hon är i nu. Tyvärr så kom jag på att någon tjuvmatade mina kusar bakom min rygg...hade misstänkt det ett tag men sen såg jag det med egna ögon när det låg uppblött foder i Nericas krubba som hon höll på att slicka i sig en stunde efter att denna någon hade åkt härifrån och jag skulle ut och ge eftermiddagsfoder :(
Sådär gör man bara inte när man vet att kusarna står på diet!
Därefter blev jag anklagad för att mata dennes häst fast jag aldrig någonsin har gett någon av de andra hästarna något extra....dom har fått hö några ggr ute i hagen dels för att jag skulle få lugn och ro när jag longerade Nerica ute på gårdsplanen och dels för att när mina kusar stod i sina respektive sjukhagar skulle dom få äta sin mat ifred utan att de andra två skulle stå utanför deras små rutor och försöka komma åt maten. Det är enda gångerna de inhyrda kusarna fått mat av mig aldrig som denne sa att jag skulle gett extra i boxen.....Så mkt hö som dennes häst fick i boxen så skulle jag aldrig i livet ge något extra...fanns ju så mkt mat kvar att det fick åka ut på gödselstacken :(

Det hela slutade iaf med att min älskade man sa upp båda dom inhyrda dagen efter att jag ställt ut en höbal i hagen för att mina får och alla hästar skulle ha hö ute i hagen....torrt hö ska tilläggas INTE ensilage! Jävlar vilket liv i luckan det blev på dom och den enes hovlagare och helt plötsligt så ville jag döda de inhyrdas hästar.....Jösses! Jag skulle aldrig någonsin göra något djur illa!

Det som skulle varit hösilage blev för torrt, ja lika torrt som höet på loftet och analysmässigt är det ingen större skillnad bara lite högre protein i det inplastade höet i övrigt likt. Både mina kusar och fåren äter det höet med god aptit och Nerica älskar att äta detta hö eftersom det är strimmlat i småbitar.

Nu är det bara mina djur som står i stallet och jag har två tomma boxar men dom kommer att inrymma fåren snart när det blir dags för lamning :)
Vi kommer inte att ha uthyrning av boxplats och skulle det mot förmodan bli aktuellt så lär vi undersöka väldigt noga vad det är för typer av människor och noga ta referenser. Så kommer jag vara strikt med ordningen i stallet....som det har varit så är det jag som har hållit efter att det varit ordning. Vet inte hur många ggr jag kommit ut i stallet ocj det har sett ut som kriget på stallgången för att inte tala om på loftet och i foderladan...hö som inte har krattats upp efter att ha kastas ner från loftet. Har t.o.m hittat hästskit i höet på loftet bara för att "någon" inte har sett till att skorna varit fria från skit innan man gått upp dit. Jag är väldigt noggran men miljön och foderkvaliten. Sån är jag för mina djur har inte valt mig som deras matte utan det är jag som har valt dom och då ska dom ha bra miljö och fräsch mat.

Nu ska jag eller vi här på Frugården gå vidare i livet och vi har haft roligt också i allt groll och gnäll. Det som har hänt är härmed historia och ska läggas till handlingarna. Nu är det 2015 och ett nytt år med många oskrivna blad som ska fyllas med både det ena och det andra. Inlägget blev visst inte så kort som jag från början hade tänkt mig men men det ville ut och nu har det fått komma ut fast jag har sållat bort mycket också och bara skrivit om de lite större sakerna.

Önskar alla som läser detta inlägg en riktig god fortsättning på 2015!